Ännu ett liv som gått på en tvärnit

IMG_6983

Det kom ett meddelande på facebook. ”Jag känner mig så sjukt liten och ensam”. Ännu en medmänniska som drabbats av cancer. Ännu ett liv som gått på en tvärnit, drömmar som krossats.

”Jag har tappat bort mig själv och mår bara dåligt. Bara gråter.”

Det hugger i mig.

Känslan av overklighet kommer tillbaka från de där första dagarna 2012 när livet som jag levt i 47 år helt plötsligt sattes på sin spets. När döden knackade på dörren, och jag vägrade att öppna.

Kvinnan som skriver är okänd för mig, men hon är inte ensam. Varje år får nästan 65 000 personer i Sverige en cancerdiagnos, och varje vecka får jag nya mejl med liknande innehåll. Cancern har omfamnat dem, ett slags #metoo där ingen kan ställas inför rätta. Sjukdomen har smugit sig in i deras kroppar, som en tjuv om natten och tagit både nattsömn och hopp och fräckt ersatt det med skräck och ångest. Den har slingrat sig in i lever och lungor, kanske i ett bröst, i en livmoder eller en mage, varhelst den behagar och när den tagit fäste har den sedan bosatt sig i huvudet.

För det är där cancern hamnar till slut.

Det fysiska jaget går igenom alla behandlingarna, operationer, strålningar och cellgifter. Kroppen kämpar emot och går sitt eget mästerskap där 67 procent av alla drabbade vinner över sin sjukdom. De blir botade.

Det psykiska jaget tar inte lika många medaljer.

Tankarna i hjärnan springer inte lika fort, det mentala kommer på efterkälken och när kroppen står där högst på pallen i cancer-VM och jublar över segern, har hjärnan inte hängt med. I huvudet snurrar tvivel och ångest. ”Tänk om cancern kommer tillbaka?” ”Vågar jag leva fullt ut?” ”Vem är jag nu?”

När man brottats med döden ruskar man inte bara på sig och går vidare. Sviterna av fajten finns kvar. Det kanske inte alltid syns utåt, men den som blottar sin själ visar ärr som bleknat men kanske aldrig försvinner.

IMG_6553

Ärret i själen syns inte.

En match på liv och död förändrar en människa och kanske är det sådant som vi som drabbats måste acceptera och förstå. Livet blir inte detsamma, men det behöver inte betyda att det inte blir bra.

IMG_7050

Rosa, rosa, rosa…

Oktober är Rosa Bandet-månaden och förutom att köpa ett band och stöd forskningen, se dig omkring. Kanske finns där en medmänniska som känner sig som en liten skrutt och som behöver dig. Som filmtiteln frågar sig i Glada Hudik-teaterns fina film: ”Hur många kramar finns det i världen?” Mitt svar: Det finns oändligt många. Så det är okej att slösa med dem till alla som kämpar.

IMG_7042

Kramar och ett skratt betyder så mycket!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..