Ett oväntat, alldeles för snabbt, besked…

IMG_8774 2

Alltid en tröst att man kan matcha naglarna med klädseln…

Så stod jag där igen. I ett omklädningsrum på Karolinska. Nya Karolinska den här gången och det märks att Sveriges mest debatterade byggnad är ny. Entrén till sjukhuset påminner om ett flott hotell med sin höjd och stora ytor. Här finns det dörrar till omklädningsbåsen, lite mera privat än de där skynkena som glipade på det gamla stället. Till och med skjortan kändes fräschare. Jag tyckte dessutom att det var varmare när jag till slut fick lägga mig på britsen och stoppa in öronpropparna, sätta på mig hörlurarna och ta på mig masken över ansiktet för att sedan låta mig rullas in i den stora magnetröntgen-maskinen.

Det kändes ovanligt smärtfritt den här gången, och jag försöker hitta en förklaring till varför.

Var det för att jag powerwalkade till sjukhuset? Så att jag fick upp pulsen och kom i flow? Eller för att jag kom dit så snabbt efter tio dagars träningsläger på Playitas?

IMG_8662

Stark som tusan efter träningen på Playitas. Här med Anna Norin från Hudiksvall.

Jag kände mig stark. Känslan av att kroppen och hjärnan var i symbios gjorde mig trygg. Ingen tendens till oro när jag satt i den nya väntsalen. Ingen nu-är-jag-sjuk-igen-känsla när jag bytte om till sjukhusskjortan.

Bara stark i kropp och psyke.

IMG_8777

Ingen rädsla. Bara stark.

För det mesta tar det två veckor efter en magnetröntgen innan jag får besked om det hänt något i hjärnan, om det dykt upp en ny ilsken tumör eller inte, och hjärtat hoppade därför till när telefonen ringde i dag.

Min läkare i luren. Förvirring, det här är alldeles för tidigt! Det var ju bara 48 timmar sedan röntgen – var det så bråttom? Har jag blivit lurad på livet igen?

Fan, fan, fan.

Jag som precis kommit tillbaka från en föreläsning på Gcf Fjärilen i Gävle där jag föreläst för andra som drabbats av cancer av olika slag och deras närstående. Jag som pratat om att det alltid finns hopp. Jag som blivit så stolt när Maria och Malin som jobbar med att utbilda sjuksköterskor berättade att de använder min första bok, ”Jag ska inte dö i dag” som lärobok i utbildningen för blivande syrror i Gävleborgs län!

FAN!

IMG_8814

Maria och Malin använder min första bok i utbildningen av nya sjuksystrar i Gävleborg Län – helt fantastiskt roligt!

Jag lyssnar till min läkares röst:

”Jag ringer för att säga att du inte behöver komma hit, allt ser bra ut. Inget har förändrats…”

Fjärilarna i magen slutar flyga, lugnet sprider sig och i mitt inre vrålar lättnaden ett enormt JAAAAAAAAAA!!!!

Mina två svarta hål i huvudet är fortfarande tomma.

Ingen tumörslusk har slunkit in utan att jag har märkt det, livet får fortsätta att porla i mina ådror.

Himlen får vänta.

Ikväll firar jag med champagne.

IMG_8488

Nog ser det vackert ut däruppe, men nej, himlen får vänta på mig ett tag till. Ett väldigt långt tag till hoppas jag.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..