Här ligger jag och har möte med mig själv

IMG_5687

Sitter i en kall hockeyhall i Norrtälje och jobbar. Sonen ska snart spela match och jag borde kanske stå där med alla andra föräldrar och ta en kaffe, och prata om allt mellan himmel och jord, men stressen i mig vägrar släppa iväg mig. I hjärnan snurrar allt som jag måste hinna innan jul, alla deadlines, alla möten, alla avtackningar, julluncher och pyssel. Granen som kom i förrgår och som jag måste hinna klä. Pyntet som fortfarande står i hallen i kartonger och som jag bara rundar istället för att plocka upp.

IMG_9110

Sonen och hans lagkompisar i GT04 på isen.

Precis som vanligt stormar jag in i årets mest stressiga period som en bulldozer på speed, jag bränner ljuset i båda ändarna och pratar hela tiden att ”snart, snart är det julefrid och då får jag vila”.

Ha! Vilan efter en höst av flängande, övertidsarbete och omstruktureringar på jobbet är ingen återhämtning – det är mera en stresskollaps som gör att man ligger där i soffan och äter praliner och knappt orkar resa sig.

Varje år lovar jag mig själv att inte göra om samma misstag. Att planera tidigare julklappsinköp, att pynta tidigare, eller städa i god tid så att det verkligen blir en fröjdefull jul. Och varje år står jag där igen med stressymptom i axlarna och med en rygg som värker.

För det är där stressen hamnar först – i kroppen. Och tar du inte hand om problemet där, smyger stressen upp i hjärnan till slut och då – pang! – har du både dödat hjärnceller och skaffat dig en sjukskrivning. Om du har otur.

Jag har blivit mycket bättre på att lära mig kroppens signaler, och jag vet när det är för mycket. Men trots vetskapen om att jag ska ta det lugnt är det svårt att stoppa i tid. I en undersökning som gjordes av Novus i fjol känner 27 procent av svenska kvinnor en generell stress under december. Orsaken? Höga förväntningar, skavande relationer och orimliga deadlines.

Vi diskuterade det här på redaktionen och kände att så här kan vi ju inte ha det! Vi vill ju vara mindfulla och känna oss harmoniska under jul och inte ligga i fosterställning med brännande tårar bakom slutna ögonlock för att vi pressat oss själva till max.

De flesta av oss vet vad vi behöver, så varför nekar vi oss själva det viktigaste av allt – att vila mellan varven? Jag tog mig en funderare och kom fram till vad som var viktigt för mig när det blev för stressigt, och från och i dag ska jag pressa in det utan dåligt samvete. Jag mår bra av fysisk aktivitet, jag blir glad av att träna, jag orkar jobba hårdare – så istället för att boka ytterligare ett affärsmöte rensar jag nu i kalendern och planerar in några möten med mig själv istället.

Träningsmöten.

Genialt om jag får säga det själv.

Jag ska prata med redaktionen om det också. ”En träningstimme då och då är dagens viktigaste möte för att du ska orka” ska jag säga till redchefen Helene och sen ska jag dra med henne på ett träningspass med D-Flex.

IMG_8928

Här ligger jag och har möte med mig själv.

Lite good-enough räcker den närmaste tiden den närmaste tiden.

Satsa på det som är viktigast, kasta kraven över axeln och kramas oftare än du städar. Både kroppen och hjärnan kommer att belöna dig med den bästa presenten som inte ligger under granen: tid att njuta.

Och som bonus kommer du att att orka ännu mera nästa år!

Sa jag genialt?

IMG_8847

Träningen får mig att orka.

IMG_8765
IMG_9115

Ett luciatåg på jobbet kallas väl också för ett möte? Ett bra möte.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..