Lotta Bromé: ”Ett av de jobbigaste åren i mitt liv”

Var sjätte månad åker jag in till Karolinska och lägger mig i den enorma magnetröntgenmaskinen för att kolla att min hjärna fortfarande är tumörfri. Om ni någonsin har rullats in i en sån så vet ni hur det låter – ofattbart galet högt. Tinnitus-varning. Som att ligga ett gruvhål när borrmaskinerna är igång.

Mitt knep för att klara av den där halvtimmen – ibland längre – skrev jag redan om i min bok ”Jag ska inte dö i dag” som kom 2014. Så här står det i boken om den Funktionella magnetröntgen som jag genomgick 2012:

”Det är alltid så kallt på sjukhus, tycker jag. Jag vill ha dubbla filtar, dubbla lakan, dubbelt av allt, men det går ju inte om man ska ligga och få skallbenet uppsågat och hjärnan synad av ett operationsteam i sju timmar. Det var så länge som jag skulle behöva vara sövd i alla fall, själva hjärnoperationen beräknades ta två timmar.

Dagen innan hade jag fått se de senaste röntgenplåtarna av tumören som invaderat min hjärna. Resultatet av den så kallade Funktionella Magnetröntgen var imponerande. För er som någon gång gått igenom en magnetröntgen av huvudet är det till det yttre egentligen same same but different. Man förs liggande in i den stora maskinen, huvudet spänns fast så att det ligger helt stilla och de öronbedövande ljud som hörs när olika serier av bilder tas från olika vinklar gör att man behöver både hörselskydd och Lotta Bromé på radion för att klara av ljuden. (Mitt råd är: se till att få en tid som matchar P4 Extra, Bromés perfekta radioröst lugnar, jag lovar!).”

Lotta Bromé alltså.

I veckan kom meddelandet att hon efter ett års radiotystnad är tillbaka med en ny satsning, Brevé Bromé, på podcastplattformen PodMe (och nu återstår bara att få Karolinska att prenumerera på den… haha).

IMG_9729

Lotta Bromé gör comeback och i nästa nummer av ToppHälsa kan ni läsa en stor intervju med henne.

Jag träffade Lotta för en stor intervju för ToppHälsa, den kommer i februarinumret men lite smygläsning får ni här:

”Hur har du mått under det senaste året?

– Väldigt dåligt. Det har varit ett av de jobbigaste åren i mitt liv. Det var inget enkelt beslut att sluta på Sveriges Radio, det var en stor sorg i det. Jag hade min familj och min elvaåriga dotter att ta hand om, samtidigt var min pappa svårt sjuk i cancer, men han är en riktig kämpe! Dessutom dog två av mina bästa vänner, Rikard Wolff, jag är gudmor till hans dotter, och sedan Barbro (Lill-Babs)…

Lotta blir tyst.

En tår kommer i ögonvrån. Hemma i lägenheten i Stockholm finns fortfarande den present som hon valt till Barbros 80-årsfest, ett förstorat fotografi på dem tillsammans.

– Ena sekunden sitter man och planerar vilka tårtor Barbro ska ha på sin fest – och den andra sekunden är hon borta… Hon var en viktig vän under många år, Carl-Jan (Granqvist) är en annan som varit väldigt viktigt för mig under den här tiden. Alla vänner är viktiga när man har det svårt men sedan finns det alltid människor som försvinner också. Man kan svika genom att bara vara tyst.”

Hela intervjun kan ni läsa i ToppHälsa nr 03 som kommer ut 10 februari.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..