12 saker som kan hjälpa dig som anhörig till någon med utmattningssyndrom!

För ett tag sedan skrev jag här på bloggen om sådant som ”de som drabbats av utmattningssyndrom önskade att deras omgivning skulle förstå”. Jag har sedan dess fått en hel del fina mail från anhöriga som har haft  frågor och funderingar kring vad som kan vara bra att ha med sig när man är anhörig till någon som har drabbats av utmattningssyndrom. Vad man kan göra för att finnas till som ett stöd men också vad som är viktigt att tänka på för att själv få må så bra som möjligt under den här perioden.

Så jag tänkte därför dela med mig av mina tankar kring vad jag upplever är viktigt kring detta. Och som vanligt väljer du själv det du tror på i det jag skriver. Du får plocka russinen i kakan och applicera det som du upplever fungerar för dig.

Dela gärna vidare. Och jag blir väldigt glad om du vill berätta om dina erfarenheter kring det här i kommentarsfältet. Ju fler som pratar om det och delar med sig desto bättre.

Så, här är mina 12 tips på hur du kan hantera livet när din partner eller vän drabbats av utmattningssyndrom:

1. Svårt att acceptera

Det är svårt för den som drabbats av utmattningssyndrom att acceptera sin sjukdom. Men det är också svårt för den anhörige att acceptera att så är fallet. Det är så lätt att man som anhörig tänker att om min partner bara får vila, eller om jag bara avlastar mer, så är vi snart på banan igen. Dagar som är bättre fyller den anhörige med hopp om att vi är på rätt väg, men kan sedan snabbt övergå till hopplöshet när det blir bakslag och energin hos den drabbade snabbt tar slut. Tillåt dig som anhörig att ge dig tid i att landa att din partner eller närstående har blivit sjuk och att det troligtvis kommer ta tid att återhämtas. Försök inte att skjuta det åt sidan eller sopa det under mattan. Tillåt dig att känna det du känner – att det är orättvist, jobbigt eller vad du än må känna – för det är först när du tillåter dig att ta in dina känslor som du kan nå en acceptans och förståelse över den situation som nu råder.

image

2. Det är en sjukdom – det handlar inte om dig

Något av det allra svåraste med att vara anhörig är att personen som drabbats förändras på många olika sätt. Det kan t.ex. ge sig uttryck i irritation och ilska. Frustration över att inte orka och skam över att man inte känner igen sig själv. Då är det du som anhörig som oftast hamnar i skottgluggen. Du får frustrationen eller nedstämdheten lagd i ditt knä. Då är det viktigt att förstå att det inte handlar om dig. Din partner är egentligen inte arg på dig. Din partner klandrar egentligen inte dig. Men den som står för trygghet är den som får härbärgera detta. Försök att se det som att det är sjukdomen som talar. Inte din partner. Men sätt också gränser för vad som är ok att säga och uttrycka.

3. Fortsätt att prata

Det är lätt att man som anhörig tystnar. Man är rädd för att säga fel. Rädd för att uttrycka sina känslor. Men genom att tystna och inte låta sig själv få plats i relationen skapas en distans. Du får också berätta om du är trött. Du får också berätta om du är ledsen. Du får också tala om hur du har det i ditt liv. För ni har fortfarande ett partnerskap som bygger på att båda skall få utrymme och få känna det som finns inuti er själva. Det som är viktigare nu än någonsin annars, i er kommunikation, är att aldrig någonsin skuldbelägga den andra. Aldrig säga ”jag är så trött för att jag alltid får göra allting nu när du är sjuk” – det ger skuld. Då är det bättre att säga ”jag är väldigt trött, så idag får det bli några genvägar. Vi beställer hem pizza och så får vi stå ut med att ha dammråttorna som sällskap ett par dagar till”. Samma sak – bara olika sätt att utrycka det. Där det första exemplet skapar skuld, medan det andra blir ett sätt att hantera situationen så bra det bara går. På ett möjlighetsorienterat sätt.

4. Fyll dig själv med energi

Det här är så otroligt viktigt! Att du som anhörig inte slutar att göra saker som du mår bra av! Om du tycker om att träna, se till att du får utrymme för det. Om du tycker om att gå på bio eller åka ut och fiska, se till att det finns plats för det. Umgås med nära och kära som skänker dig glädje. Många anhöriga börjar boka av sina egna intressen. De känner skuld för att de gör roliga saker när den de älskar är hemma och mår dåligt. De tänker att de måste vara hemma och vara ett stöd all ledig tid på dygnet. Men det är precis tvärtom. Du behöver fylla på med energi för att orka. Det är den största gåva du kan ge till dig själv och din partner. För får du inte fylla på och om inte du kan få må bra även om din partner mår dåligt, ja du är du snart själv i riskzonen att drabbas av utmattningssyndrom. Så det här är som du förstår enormt viktigt!

image

5. Fråga inte hela tiden hur den drabbade mår

Det blir naturligt mycket fokus på det sjuka och vad man inte orkar när man har utmattningssyndrom. Men varje gång frågan ställs utifrån, om hur man mår, behöver man stanna upp och känna efter. Så hade man en rätt så bra dag, så kan man plötsligt känna av sina symptom lite starkare – eftersom man känner efter. Det kan också hos den drabbade finnas en rädsla för att svara att det idag är en rätt så bra dag – för då finns risken att det kanske läggs krav eller förslag att göra saker som man inte mäktar med. Och då kan svaret bli att det inte är så bra, fast det kanske är en bättre dag än vanligt. Så för att inte hela tiden ha fokus på det sjuka, fråga inte hela tiden hur den drabbade mår. Var istället hänsynsfull och känn in.

6. Kom inte med käcka tillrop

Jag lovar, den drabbade har redan provat allt som tänkas kan, för att få må bättre. Så att få en massa käcka tillrop på saker man borde testa för att må bättre skapar bara frustration. Hittar du något eller har du själv erfarenhet, så fråga om du får berätta om det du funnit eller det du själv har upptäckt. Men överväldiga inte den drabbade med en massa tips. Det som den drabbade mest behöver göra är att vila och sedan lära sig att förstå sina möjligheter och begränsningar. Lära sig att ta in sin kropp och sin själs signaler. Sätta gränser och finna sin väg. Det är olika för oss alla, och tro mig – den drabbade läser och googlar allt det som finns som han eller hon tror kan hjälpa till i sitt tillfrisknande. Vi behöver inte ge goda råd. Utan bara finnas som medmänniska vid deras sida och stötta det som han eller hon vill prova.

7. Avlasta i skuld och skam

En av de allra svåraste saker den drabbade tampas med är skam och skuld över den situation hon eller han har hamnat i. ”Man borde veta bättre”, ”man borde orka mer”, ”alla andra kan ju”, ”nu är jag den som bromsar igen”, ”jag är bara en belastning” etc. Så hjälp din anhörige att få känna allt annat än just detta. Berätta hur mycket din vän eller partner betyder för dig. Berätta att du är stolt över honom eller henne som har kämpat så länge, men ännu stoltare för att han eller hon nu stannar upp och vilar. Återhämtar sig och ser att det behövs för att få må bra framåt.

8. Var en sköld

Eftersom det ligger så mycket skuld i att inte orka. Att inte ha kraft att vara social, så är det fint om du som anhörig blir som en sköld ut mot omgivningen. Om ni får en inbjudan till något, säg att ni jättegärna kommer under förutsättning att ni eventuellt får backa ur med kort varsel beroende på hur din partners dagsform är. Och att om ni kommer, att ni kanske inte stannar så länge. Kanske är det så att du kommer ensam. Kolla av att det är ok och ge rätt förutsättningar så att din partner kan slappna av och känna att allt är ok.

9. Gör sådant tillsammans som fungerar

Även om din partner inte har samma ork som tidigare, så finns det saker ni kan göra tillsammans som ger närhet och samhörighet. Det är så lätt att ha fokus på allt som inte går att göra. Men vänd istället på steken och fundera över vad ni kan göra tillsammans. Kanske kan ni ligga och lyssna på lugn musik tillsammans. Kanske kan ni sitta en stund på en parkbänk ihop. Kanske kan ni ta en kort promenad tillsammans. Var glad för det som fungerar och tanka er samhörighet i det. Och var noga med att krama varandra och ha mycket fysisk beröring. Kravlöst och fint.

image

10. Håll dig till planen

Om din partner har en bra dag och ni skall göra något tillsammans är det viktigt att ni håller er till planen. Det som du tycker är en liten sak kan skapa enormt mycket stress hos den drabbade. Att t.ex. stanna till en kortis på vägen hem och säga hej till en kompis är inte en bra ide just nu. Allt som sker med kort förvarning skapar stress. Även det som du tycker är en liten sak kan bli oöverstiglig för den som är utmattad.

11. Avlasta praktiskt men ta inte ansvar för allt

Det går inte att undvika, om du lever med en person som har fått utmattningssyndrom, att du får ta mer ansvar hemma för det praktiska. Men ta inte över allt. Kommunicera och prata om vad den drabbade klarar av och låt den få göra det. Men också med förståelse att det kan ta längre tid, eller kanske inte alls bli gjort om det är en dålig dag. Det som du nu behöver ta ökat ansvar för – se vad som verkligen måste göras och lägg undan sådant som inte är så viktigt. Fönstren kanske inte behöver tvättas varje månad. Man kanske inte behöver laga middag varje dag – det kanske är ok att äta fil och flingor några kvällar i veckan. Förenkla och se till så att inte all din lediga tid går åt till hushållsarbete. Du behöver, som jag skrev tidigare ha tid till att själv vila och fylla på med energi.

image

12. Be om hjälp

Som anhörig kan man många gånger känna sig ensam. Relationen blir naturligtvis annorlunda och sjukdomen kan skapa en känsla av utanförskap. Den drabbade blir upptagen med att orka ta hand om sig själv, precis som det behöver vara. Men som anhörig kan man känna sig osedd och lämnad ensam med sina tankar, behov och känslor. Så be om hjälp. Dels praktiskt för att få tillvaron att gå ihop men också mentalt. Se om det finns någon i din omgivning som du kan få lätta ditt hjärta hos. Få berätta utan censur hur det är för dig. Är det svårt, så är min rekommendation att gå och prata med någon professionell. För även du blir drabbad och behöver stöd för att reda ut dina tankar, känslor och förhållningssätt.

Även om det kan ta tid att återhämta sig från utmattningssyndrom så blir det bättre. Så fort acceptansen är på plats börjar resan mot ett ökat välbefinnande. Och det är inte bara den som är sjuk som är drabbad. Det påverkar i allra högsta grad dig som partner, vän eller familjemedlem. Om ni gör resan tillsammans och gör det bästa utifrån de förutsättningar som finns kan det stärka er relation och er framtid tillsammans.

Var rädda om er! kram Åsa

Instagram: @asanyvall

  1. Den här ska jag dela vidare till min partner, han är väldigt förstående men det finns vissa grejer som han inte kan förstå med min situation som utmattad. Också många andra i min omgivning skulle få läsa den här, just punkten om att hela tiden fråga hur jag mår är väldigt bra. Jag känner så igen det där att jag kan ha haft en bättre dag, sen frågar nån hur det är och sen säger jag nåt svävande för jag är så rädd för att om jag säger att det är bra, så kan man kräva samma av mig som krävdes för att jag skulle bli sjuk.

    1. Vad fint om du kan använda inlägget och att det är till hjälp för dig! ❤️

  2. Lisa skriver:

    Träffade så rätt in i mitt hjärta, grät när jag läste då jag känner igen det mesta och försöker handskas med varje dag. Min man är drabbad av utmattningssyndrom och varit ”frisk ”i ca 2 år men nu sen ca 1 månad tillbaka fått återfall. Just biten om när den sjuka har en bra dag och jag direkt blir hoppfull är väldigt jobbigt,att inte ställa krav. Men sen det som skrevs att inte glömma sig själv att fylla på med energi är ngt jag verkligen försöker göra denna ”omgång ”, träna, träffa nära och kära, prata ☺ ett stort tack för detta

    1. Tack för att du berättar och ger en bild av svårigheten att vara anhörig! Fint att du inte glömmer bort dig själv och dina behov ❤️

  3. Annica skriver:

    Tack för ditt inlägg.
    Är själv sjuk i utmattning och trodde att jag var påväg tillbaka men så fort går det inte.
    Är inte alls lätt för anhöriga att förstå detta utan att de själva ger sig skulden för att ”vara i vägen”.
    Att skriva är bra. Har själv skrivit massor sen jag blev sjuk om hur jag känner det och upplever sjukdomen.
    Din text hoppas jag kan hjälpa andra att förstå ♡

  4. Tack! Vad glad jag blir att det är till hjälp och så fint att du berättar! ❤️

  5. Susann skriver:

    Så träffande detta var. Är sen en tid tillbaka sjukskriven för detta, och tänker läsa upp detta för min man och min mamma framförallt. Tack för en fin artikel <3

    1. Tack! Vad glad jag blir att det är något du kan använda för att öka förståelsen för din situation. Var rädd om dig! ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..