Vad hände… vi var ju så förälskade…

När man blivit förälskad får man njuta av den tiden där man enbart ser varandras bra sidor. Hela syftet med förälskelsefasen är att knyta an och skapa ett starkt vi. Efter knappt två år brukar de allra flesta gå in i nästa fas av att vara i en relation. Den så kallade tveksamhetens fas eller maktkampen som den också kallas för.

Relationen sätts på prov

Som du säkert förstår, bara på vad fasen kallas för, är det nu som vår relation sätts på prov. Men det är faktiskt så det skall vara och vet vi om det och tar oss igenom den här fasen stärks relationen och utvecklas på ett sunt och fint sätt. Men vet man inte om vad som händer är detta en period som är väldigt slitsam. Och det kan den såklart vara även om man känner till den.

Det som händer nu är att våra hjärnor förändras. Vi känner oss inte ”höga av kärlek” hela tiden utan ser vår partner i ett ”nytt ljus” eller kanske ett mer nyanserat och sunt ljus. Ofta det karaktärsdrag som man gillade allra bäst i förälskefasen kan nu vara det som man irriterar sig mest på.

Det här är en tuff period och det är oftast i den här fasen som många par söker terapi. Vilket såklart är jättebra. För det kan vara skönt att få stöd i hur man tar sig igenom den här fasen för att komma stärkta ut på andra sidan.

Why-are-Women-So-Emotional

Vad hände med mitt liv?

Efter att ha varit väldigt ”tighta” och gjort nästan allt tillsammans så ”vaknar man upp” och undrar vad som hände med mig – mitt liv, mina intressen och mina vänner. Och man börjar nu att rikta sin energi och sitt intresse utanför relationen. Det som händer är att vi behöver identifiera oss i vårt jag, som vi ofta har tappat bort lite grand under förälskelsefasen. Det här är bra och något som är livsnödvändigt för relationen. Men det som händer och som gör det svårt är att det oftast är en i relationen som börjar rikta sitt intresse utåt, medan den andre är nöjd med ett tight VI.

Kommentarer som är vanliga i den här fasen kan vara:
* Vi lever ihop, men vi har inget gemensamt.
* Du är aldrig hemma.
* Du gör allt roligt med dina vänner.
* Du har ändrat dig så mycket, jag känner inte igen dig.
* Varför vill du aldrig göra något tillsammans med mig?
* Du är så lättirriterad.
* Men det här har du ju alltid gillat att göra, varför vill du inte följa med nu?

Känner du igen dig?

När man är i tveksamhetens fas ifrågasätter man mycket och söker efter att finna sitt jag i relationen. Det är lite som en tonåring, som gör en revolt för att hitta sitt jag, men som också vill vara en del av ett vi. Men kunna ha båda sidor och må bra i båda.

I tveksamhetens fas är det olika steg man går igenom. Nämligen:
1. Chock – ”vad är det som händer”
2. Förnekelse – man finner bortförklaringar till det nya beteendet – ”han är nog bara trött” ”hon har mycket på jobbet just nu och därför är hon lättirriterad”
3. Vrede – ”hur kan du göra så här mot mig” ”hur kan du vara så egoistisk”
4. Förhandling – ”jag kan göra det här, om du gör det här” man börjar skapa scheman och rutiner och tror att det skall hjälpa…
5. Förtvivlan – ”allt känns hopplöst, vi möts inte och ingenting fungerar” ”det känns inte som du förstår mig eller ens vill försöka förstå”
6. Acceptans – ”ok, så här är det nu” ”vad härligt att vi kan göra olika saker på egen hand men också göra saker ihop” ”skönt att jag ibland får vara själv med mina intressen”

Sunt och bra!

Det som sker i den här fasen är sunt och bra. För att vi skall må bra i en relation behöver vi både ha ett starkt JAG med egna intressen, vänner och behov. Men också ett starkt VI som trivs ihop, har roligt tillsammans och där man tankar kärlek och trygghet.

Så, igen. Det här är den absolut mest slitsamma fasen i en relation. Den kommer också ofta som en chock för en i relationens som fortfarande är kvar i förälskelsefasen och vill ha allt tid ihop, medan den andre har klivit in i tveksamhetens fas och börjar försöka hitta tillbaka till sitt jag. Det är här de allra flesta relationer tar slut. För att man inte förstår att det är så här det skall vara. Man tror att man håller på att glida isär. Men det som händer är att man faktiskt är på väg att stärka en långvarig relation. För ingen orkar vara i förälskelsens fas hela tiden. Vi behöver klara av att vara isär och vara ihop. Vi behöver klara av att lita på varandra och ge varandra utrymme för våra intressen och våra vänner. Men vi behöver också ha tid tillsammans. Under den här perioden är det oftast vi-tiden som får stå åt sidan för att man skall hitta tillbaka till sitt jag. När det är klart söker man sig igen till vårt vi, men då på ett sundare och mer hälsosamt sätt. Ett sätt som är hållbart på lång sikt.

Så, är du där eller vet du att du har den här perioden framför dig. Försök inte att hålla fast varandra, utan låt var och en få ge sig ut på sin resa att återta sig själv, för att på så sätt komma tillbaka till en ännu starkare relation. Och blir det för svårt och smärtsamt, så tveka inte på att söka hjälp och gå i parterapi. Det är fantastiskt att få stöd i att hitta rätt i sin relation. En fin investering i sin relation.

Love is a rocky road, but true love makes the road worthwhile!

  1. Jag och min pojkvän har typ hamnat i den fasen efter ett år, håller med så mycket. Det känns som om det är många par som går igenom den där ”ettårsfasen” då det hela blir mer seriöst.

    1. Det stämmer. Alla kärleksrelationer kommer dit förr eller senare. Det är här de flesta uppbrott sker. Men vet man om att det är en del av relationsvägen framåt så kan man bättre jobba sig igenom fasen och komma starkare ut tillsammans på nästa sida. ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..