På riktigt. Vad är det som händer?

Alla människor får såklart leva sina liv på sätt som får dem att må bra. Vet inte om det är samma i dina flöden, som det är i mina. Men jag har lagt märke till att det mesta numera har en tendens att dras till sin spets.

Det räcker inte längre med att gå ut och springa en sväng. Nix, nu är det långa sträckor som gäller och de allra flesta har snart sprungit minst ett marathon. Eller till och med ett ultralopp. Kanske gett sig ut i svårsprungen terräng mitt i natten.

Det räcker inte heller längre att ta ett dopp när vattnet är ljummet och sommaren nalkas, så som vi gjorde förut. Nix, nu är det mer värt att bada i isande kallt vatten.

Och vår kost. Vet snart ingen som äter som ”vanligt”. Var och varannan följer någon form av diet där olika ingredienser plockas bort. Att bjuda på en middag är numera en hel vetenskap för att alla skall få något på tallriken som de kan äta.

66EB1496-7836-4C8A-8A2B-73598B9DFC1E

Jag säger inte att det här är fel. Men jag blir ändå förundrad. Vad är det här ett symptom på egentligen? Det här med att det mesta numera verkar dras till ytterligheter. Har vi människor det för bekvämt och därför söker nya utmaningar? Är det en flykt från något? Eller ett sätt att bli trygg i att man duger, för sig själv eller i andras ögon? Vad tror du?

Jag får inte riktigt ihop det. Människor mår sämre och sämre. Stressen ökar. Ångest, depressioner och utmattningssyndrom blir allt vanligare. Och den medmänskliga kontakten minskar med allt fler ensamma människor. Men ändå, som flockdjur, gör vi mer och mer av ytterligheter. Lika, samma. Varför? 

Instagram: @asanyvall

Hemsida: www.regnsken.se

  1. Anette skriver:

    Otroligt tänkvärt, från ena med damma tankar!

  2. O skriver:

    Jag tänker att man filtrerar enormt bland det man lägger ut på insta. Utöver det finns alla algoritmer som sorterar i flödet…
    När jag sitter i lunchmatsalen på jobbet så har de flesta en ”vanlig” låda med hederlig falukorv. Man tränar men i huvudsak kämpar de flesta med att få ihop sina liv- utan extrema inlägg. Så nej… insta är inte en avspegling av verkligheten…

  3. ANNICA skriver:

    Intressant Åsa 🤔. Jag förstår din poäng… Välkommen att följa mitt flöde, passar in en del på det du beskriver att jag gärna äter paleokost, men förövrigt inte så mycket ”överdrivet glitter inte” 🤣😂🤣. Även om jag själv satt målen för att löpa min livs första mil 💪👊👌🤩. Kramar Annica (mydailylife_byannica 😘😘😘)

  4. Håller med dig och blir också lite oroad. Känns verkligen som att allt ska dras till sina ytterligheter just nu. Så bra att du tar upp detta! Hittade in på din blogg första gången nu ikväll, ska absolut kika in på nytt. Du verkar skriva om mycket som jag gillar att både skriva men också läsa om! 🙂

  5. För mig är det tydligt varför så många väljer dessa ytterligheter. Just när vi mår så dåligt i tider som, till synes, inte verkar ge något tydligt svar på varför. Vårt välstånd sägs ju öka hela tiden och då tror vi att det bara behöver göras något mer för att få allt att hamna på plats. Den mänskliga hjärnan vill hitta logiska lösningar och då faller det sig naturligt att vilja göra något mer för att få det bättre. Även om det är det inre som behöver mer omtanke så försöker vi hitta lösningar i det yttre. Men eftersom vi redan har gjort allt och det fortfarande inte känns bra så tar vi till allt mer extrema påhitt för då kanske, kanske att det äntligen går vägen.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..