På riktigt. Vad är det som händer?

Alla människor får såklart leva sina liv på sätt som får dem att må bra. Vet inte om det är samma i dina flöden, som det är i mina. Men jag har lagt märke till att det mesta numera har en tendens att dras till sin spets.

Det räcker inte längre med att gå ut och springa en sväng. Nix, nu är det långa sträckor som gäller och de allra flesta har snart sprungit minst ett marathon. Eller till och med ett ultralopp. Kanske gett sig ut i svårsprungen terräng mitt i natten.

Det räcker inte heller längre att ta ett dopp när vattnet är ljummet och sommaren nalkas, så som vi gjorde förut. Nix, nu är det mer värt att bada i isande kallt vatten.

Och vår kost. Vet snart ingen som äter som ”vanligt”. Var och varannan följer någon form av diet där olika ingredienser plockas bort. Att bjuda på en middag är numera en hel vetenskap för att alla skall få något på tallriken som de kan äta.

66EB1496-7836-4C8A-8A2B-73598B9DFC1E

Jag säger inte att det här är fel. Men jag blir ändå förundrad. Vad är det här ett symptom på egentligen? Det här med att det mesta numera verkar dras till ytterligheter. Har vi människor det för bekvämt och därför söker nya utmaningar? Är det en flykt från något? Eller ett sätt att bli trygg i att man duger, för sig själv eller i andras ögon? Vad tror du?

Jag får inte riktigt ihop det. Människor mår sämre och sämre. Stressen ökar. Ångest, depressioner och utmattningssyndrom blir allt vanligare. Och den medmänskliga kontakten minskar med allt fler ensamma människor. Men ändå, som flockdjur, gör vi mer och mer av ytterligheter. Lika, samma. Varför? 

Instagram: @asanyvall

Hemsida: www.regnsken.se

  1. Så skönt att det är fler som ser detta symptom! Jag säger inte heller att det är fel att leva så, men det känns mer som en trend än ett hållbart sätt att leva. I längden tror jag bara att det ökar stressen och prestationsångesten hos folk, det är inte längre ”okej” att vara lagom. Jag vet själv att detta har påverkat mig och mitt liv väldigt negativt då jag blev sjukskriven för ångest och depression för ca 2 månader sedan. Mycket på grund av den press jag satte på mig själv att leva det perfekta ”instagramvänliga” livet. Nej ska man välja en annan riktning i sitt liv ska det vara för att det är rätt för en själv och inte för att det är trendigt!
    Kram och ha en fortsatt härlig onsdag.

  2. Hej Åsa! Tack för en fin blogg och mycket viktiga tankar💕.
    Jag har gjort en egen liten analys av det här. Jag tror svaret ligger i ditt sista stycke. Gällande stress så arbetar vi allt mer och sover allt sämre. Då är det lättare att gå upp i vikt. Därför dieter mm. Man tar gärna bilen för att hinna fram så snabbt som möjligt, äter så snabbt som möjligt osv. Tror även sociala medier stressar oss(blir en tävling) att man tävlar lite med varandra. Sen tror jag även miljön kan ha en påverkan. Vi kan längre knappt äta fisk från Östersjön längre för att stora mängder gifter och antibiotika spolas ut men även köttindustrin mm. Det leder till fler allergier och vi blir inte lika resistenta. Vi kan heller inte smälta kött som tidigare på grund av stress. Magsår, magkatarr. Många har fått IBS(ballongmage) och kan inte äta vetemjöl osv. Jag tror att det ligger något i detta så mindre stress, färre arbetstimmar, mer träning, mer terapi, mindre sociala medier tror jag på. Sen detta med miljön ligger lite på allas ansvar speciellt politikerna. Ha en fin dag🌸

  3. När jag var ätstörd (Alltså kunde gå dagar utan att äta något för att sedan frossa, fortfarande inte 100% fri, men nästan där) så backade jag undan från människor för att jag ville inte att de skulle märka att jag var rundare, efter att jag hetsätit, sen kände jag en skam över Mitt beteende. Så förvånar mig inte att det är såhär idag. Jag pressade och stressade upp mig när vänner runtomkring mig hade ett sånt beteende och sen åkte jag på det själv. Fick en skev syn på min kropp, jag som alltid varit smal.
    Och bara det fick mig att dra mig undan, undvika människor där mat skulle serveras osv.

    Kan glatt säga nu att jag inte undviker folk, att jag tycker det är okej att unna mig när jag är sugen och jag äter allt numera. Men inte varje dag för vanligtvis brukar jag inte vara sugen på godis varje dag heller. Går jag upp något kilo i jultider så bryr jag mig inte, väger mig inre och jag ser till att känna efter hur kroppen mår. Ibland kan jag tänka ”oj nu blev det mycket, får tänka på det i morgon” men är inte så ofta längre!

    Bra att du lyfter viktiga frågor, är alltid bra när man får reflektera själv 😊

  4. För mig är det tydligt varför så många väljer dessa ytterligheter. Just när vi mår så dåligt i tider som, till synes, inte verkar ge något tydligt svar på varför. Vårt välstånd sägs ju öka hela tiden och då tror vi att det bara behöver göras något mer för att få allt att hamna på plats. Den mänskliga hjärnan vill hitta logiska lösningar och då faller det sig naturligt att vilja göra något mer för att få det bättre. Även om det är det inre som behöver mer omtanke så försöker vi hitta lösningar i det yttre. Men eftersom vi redan har gjort allt och det fortfarande inte känns bra så tar vi till allt mer extrema påhitt för då kanske, kanske att det äntligen går vägen.

  5. Håller med dig och blir också lite oroad. Känns verkligen som att allt ska dras till sina ytterligheter just nu. Så bra att du tar upp detta! Hittade in på din blogg första gången nu ikväll, ska absolut kika in på nytt. Du verkar skriva om mycket som jag gillar att både skriva men också läsa om! 🙂

  6. Intressant Åsa 🤔. Jag förstår din poäng… Välkommen att följa mitt flöde, passar in en del på det du beskriver att jag gärna äter paleokost, men förövrigt inte så mycket ”överdrivet glitter inte” 🤣😂🤣. Även om jag själv satt målen för att löpa min livs första mil 💪👊👌🤩. Kramar Annica (mydailylife_byannica 😘😘😘)

  7. Jag tänker att man filtrerar enormt bland det man lägger ut på insta. Utöver det finns alla algoritmer som sorterar i flödet…
    När jag sitter i lunchmatsalen på jobbet så har de flesta en ”vanlig” låda med hederlig falukorv. Man tränar men i huvudsak kämpar de flesta med att få ihop sina liv- utan extrema inlägg. Så nej… insta är inte en avspegling av verkligheten…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..