Semester är som en bal på slottet …  Att få vara ledig och slappna av efter en intensiv vår är någonting som många ser fram emot men lika många fasar för. Hur du mår och hur du känner dig tillsammans med familjen är avgörande för om semesterveckorna blir topp eller flopp. Man är helt utarbetad och slut som artist men det är NU man ska ha sådär extra supertrevligt och förväntas komma överens med alla: Med sin partner, hans före detta partner, dina ungar, hans ungar, svärföräldrar, dina föräldrar, ingifta föräldrar och deras barn. Syskon, deras respektive och barn. Blandfamiljen, den nya kärnfamiljen.

Man har laddat för en sådandär Tomas Ledin-romantisk tv-reklmafilmsvecka nere hos familjen (man inte träffat på ett halvår) med salta bad och bus på stranden, vind i håret och fräknar, mysiga dagsäventyr och grillkvällar. Och så blir allting tvärt om, med regn och rusk, dyra nödlösningar, mygg, magont och missförstånd. Blöta kalas, diarré och förväntningar som går i kras. Familjemedlemmar som blivit främlingar. Man känner sig otillräcklig och besviken. Och när  man tackat av varandra är man tröttare än någonsin och undrar förtvivlat inom sig  ”ÄR DET HÄR LIVET???”

Och det är precis vad det är – LIVET.

I vår uppskruvade tempo är det inte så konstigt om det blir knas. Familjer med två heltidsjobbande föräldrar, kvällskurser och det ska självförverkligas åt alla håll. Två blir till fyra. Man delar säng, räkningar och hyra. Barn på dagis och långtifrån alla dagar man hinner sitter ner och äta tillsammans vid middagsbordet. Man säger ”hej” och ”hej då, vi ses i kväll” i dörren när man möts. Och när den övertidsjobbande partnern kommer hem har den andra redan somnat. Från den tillvaron till att krysta fram fyra veckors semesteridyll om året?

Det där kan bli livet, om man inte ser upp.

Vi behöver alla (de flesta av oss åtminstone) bli bättre på att vara mer närvarande, visa mer omtanke och accepptans för oss själva och varandras olikheter. Och framförallt sänka förväntningarna. Se varandra för dem vi är i dag. Inte för dem vi var för länge sedan, utan dem vi blivit, i takt med att vi blivit äldre och vi formats av livet. Vi behöver ta oss tid för varandra. För dagen kommer när vi inte längre har tiden på vår sida. Kram.

 

Semester - topp eller flopp?

Ta hand om varandra i sommar. <3

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..